måndag 4 mars 2013

Gotland - Logistikerns mardröm del 2

Ordet "Logistik" kommer från två olika ordrötter:
Logistikos = Skicklighet i att beräkna
Logisticus = Något som är baserat på sunt förnuft.
I dagens civila samt militära verksamheter handlar logistik om att styra och samordna materialflöden och informationsflöden på bästa möjliga sätt, för att verksamheten ur ett övergripande perspektiv skall kunna skapa sig fördelar gentemot sina konkurrenter. Läs mer om innebörden av den moderna logistiken här.

Försvarsmakten och i huvudsak regeringen missuppfattade totalt innebörden av logistik i samband med försvarsbeslutet 2004, då man aktivt beslutade att avveckla P18, även kallat MekB 18, ett mekaniserat armeförband på ön (mekaniserat innebär att alla enheter transporteras i fordon). Öns strategiska läge, och svårigheterna att undsätta ur ett ön i ett rent logistiskt perspektiv i en svår situation tyder på total oförmåga till sunt förnuft.

Men detta skedde igen 2008 i samband med det nya inrikningsbeslutet, när man triumferade att Gotland åter fick militär närvaro. Man skulle ställa ett antal stridsvagnar i ett förråd. Bara stridsvagnarna, men ingen annan utrustning, utrustning som krävs för att faktiskt använda stridsvagnarna. Avsaknaden av sunt förnuft kvarstår, men oförmågan till att genomföra mycket enkla beräkningar tillkom. Exempelvis kräver enbart fyra stridsvagn 122B nio kontainers med reservdelar för att kunna säkerhetsställa användandet i internationell tjänst. Läs mer om det här och här. På Gotland skall 12-15 stridsvagnar förrådställas.

Som jag tidigare beskrivit på bloggen så är ett s.k. "vapensystem" en kombination av olika typer av utrustning och fordon, alla delar är viktiga för att själva "vapnet" skall kunna användas. Vapensystemet "Stridsvagn 122" behöver bland annat tankbilar, ammunitionstransporter samt underhållsfordon som transporterar reservdelar och personal som kan reparera stridsvagnen om den går sönder. Till detta tillkommer även en s.k. bärgningsvagn, som kan dra loss stridsvagnen om den kör fast eller om underlaget ger vika, vilket är relativt vanligt om stridsvagnen framförs på mindre vägar, se exempelvis här.

I ett större perspektiv, i en stridssituation, behövs natuligtvis flera andra olika enheter för att kunna genomföra strid mot den fientliga aktören. Exempel på en kombination av enheter som behövs endast på marken:  
  • Spaning och underrättelseenheter, dessa enheter har i huvudsaklig uppgift spana på fienden och analysera och bedömma dennes framtida avsikter.
  • Trossenheter, dessa enheter har uppgifter som kan ses som underhållskarraktär, som att förse övriga enheter med mat, ammunition, underhåll av olika vapenssystem m.m.
  • Stab och stabsenheter, dessa enheter leder och planerar verksamheten. 
  • Skytteenheter, själva infanteriet, dessa förband ansvarar i huvudsak för själva stridshandlingarna. De flesta nutida förbanden är mekaniserade, vilket innebär att dessa förflyttas med fordon, ofta bepansrade sådana. Skytteförband är mycket viktiga när stridsvagnar används, då skyttesoldaterna skyddar stridsvagnen exempelvis i närstrider.
  • Understödsenheter, dessa enheter ansvarar för eldunderstöd och förstärker skytteförbandets stridshandlingar. Exempel på understödsförband är artilleri och stridsvagnar, och även luftvärn kan tillräknas till detta.
I dagens moderna strid måste även hänsyn tas till stridens alla arenor, läs mer om dessa i slutet av detta inlägg. Detta ställer oerhörda krav på samordning mellan exempelvis stridkrafterna som tillhör mark, sjö och luft. Detta förutsätter i sin tur att resurser från vardera arena kan avdelas och samordnas när stridshandlingar skall genomföras. Problematiken som uppstår när dessa aspekter berörs faller utanför den "logistiska" avgränsningen, men för den intresserade rekomenderar jag KKRVA´s studie "Det operativa dilemmat".

Vid mina efterforskningar inför dessa blogginlägg har jag funnit en mängd information i olika öppna källor, som vid en summering kan anses tangera på den militära sekretessen. Jag har därmed valt att bygga upp mina resonemang kring de logisiska svårigheterna på en serie ganska simpla antaganden, istället för att kvantifiera och diskutera kring de exakta resurserna som Försvarmakten har. 

Om scenariot som beskrivs i första delen av denna inläggsserie skulle bli verklighet så kommer den svenska regeringen och försvarsmakten ställas inför stora svårigheter.

Regeringen måste fatta beslut som kan ge förödande konsekvenser, något som i realiteten kan innebära att konflikten kan eskaleras. Sannolikheten att svenska soldater och medborgare kommer skadas eller dödas är stor. Hur mycket konflikten eskalerar beror på den fientliga aktörens vilja att upprätthålla sina positioner på Gotland, ju starkare vilja, ju starkare resurser kan aktören tillgripa.

Om regeringen beslutar att flytta kvalificerade militära styrkor till Gotland för att driva tillbaka den fientliga aktören, kommer detta innebära:

- Sannolikt ett motdrag från den fientliga aktören, i form av truppförstärkningar, eller ökad fientlig verksamhet mot de svenska aktiviteterna från havet eller luften. Eftersom den fientliga aktören har tagit sig över en hög politisk tröskel, genom att landsätta trupp på svenskt territorium och basera fartyg i svenska vatten, är mitt antagande att aktörens politiska vilja är stark att bibehålla sina positioner.

- Från svensk sida måste denna förflyttning av kvalificerade militära styrkor till Gotland genomföras snabbt, innan den fientliga aktören vidtar motåtgärder. Dessa motåtgärder försvårar i hög grad möjligheten till förflyttningen.

Dessa två aspekter skapar ytterligare två antaganden i scenariot:

Antagande 8) Den fientliga aktören kommer vidta lämpliga åtgärder för att hindra en svensk förflyttning av kvalificerade militära styrkor till Gotland. Åtgärderna begränsas till insatser på Gotland samt på Östersjön. Inga insatser från flyg och fartyg sker mot transporter och andra aktiviteter på det svenska fastlandet. Dock kan begränsade sabotageaktiviteter komma att genomföras på fastlandet. Detta i enighet med resonemanget som kopplar till viljan att i största möjliga mån begränsa konflikten.

Antagande 9) Den svenska regeringen beslutar att ett komplett förband skall förflyttas till Gotland. Med komplett förband menas, infanteri, tross, stab, spaning samt understöd (detta redogörs i detalj ovan). Förbandet skall kunna verka i en hög konfliktnivå mot en symmetrisk motståndare. Med hög konfliktnivå menas något som kan liknas med ett fullskaligt krig, samtidigt som en symmetrisk motståndare innebär att den fientliga aktören har tillgång till liknande vapen, som stridsvagnar, artilleri osv.

Nu börjar det hetta till på riktigt, och logistikerns mardröm är nu en dröm där sunt förnuft avsaknas helt, samtidigt som räkenskapsförmågan försvann i samband med försvarsbeslutet 2000.

I nästa inlägg kommer jag visa på hur en förflyttning av kvalificerade militära styrkor kan komma att se ut, om detta hypotetiska scenario skulle bli verklighet.

Stay tuned!

/HW








5 kommentarer:

  1. Intressant och initierat. Nästa inlägg blir i o f s rent hypotetiskt eftersom vi inte har och inte kommer ha någon förmåga att genomföra transporter till Gotland i en hotmiljö som du beskriver.
    Intressant är ju också hur vi skulle klara av att försörja ett komplett manöverförband grupperat på Gotland om transporterna skulle hotas av t ex ubåtar eller sjömålsrobotar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar!

      Nästa inlägg kommer fokusera på själva samordningen på fastlandet innan ett förband ens kan lastas. Inlägget förutsätter att materielen finns i anslutning till de olika regementena. Här kommer flertalet civila aktörer blandas in. Har vi exempelvis ens militära tungtransporter för att förflytta två stridsfordon 90 kompanier samtidigt? Sannolikt inte.

      Den strategiska sjötransportförmågan förlitar försvarsmakten i huvudsak på Multinational Sealift Group (MSG), som är en organisation där i huvudsak NATO länder är medlemmar. Min bedömning är att denna förmåga inte kan tillgripas om NATO motsätter sig detta.

      De civila RORO fartygen som är förtecknade i MSG är fartyg som baseras kring de stora hamnarna i Europa, och givet mitt scenario att en MEZ är deklarerad i Östersjön kommer de inte nå fram till de hamnar på östkusten, som har kapacitet att snabbt lasta hela RORO fartyg.

      Det som då återstår är en svensk tvingande lagstiftning,http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19920391.htm

      Men det förutsätter, enligt min tolkning, att Försvarsmakten redan på förhand har förvissat redaren för fartyget(en). Hur långt gånget detta är kan vi bara spekulera i. Dock eftersom allt som kan betecknas som seriös krigsplanering för konflikter i Sverige upphörde i samband med FB04, är sannolikheten låg.

      Samtidigt gäller denna lag endast svenskflaggade RORO-fartyg, och sådana är det ont om i den svenska sjöfartsnäringen. Exempelvis har Destination Gotland har två sådana fartyg.

      Problematiken blir värre ändå, vårt enda amfibieförband får gå över östersjön för egen maskin. En stridsbåt 90 klarar 2-3 meter vågor. amfibiebataljonens egna luftvärn är kulsprutor (tekniknivå med andra världskriget) samt enklare närluftvärn. Slå ut en kryssningmissil med det så är du duktig!

      Så förutom krigslyckan, behöver vi vädergudarna, samt förhoppningar att fienden inte anfaller på vinterhalvåret ;)

      Det blir bara värre, ju flera aspekter man adderar. Men Reinfeldt och Borg har ju redan avreglerat all sannolikhet för krig i vårt närområde, genom att deklarera Försvaret som ett särintresse och budgetera för den eviga freden!

      /HW

      Radera
  2. Du har nog helt rätt i din analys. Egen tung tp kapacitet uppgår vad jag vet till Max 1 st pluton.
    Krigsplanläggning har ju återupptagits och jag antar att man tittar på hur man ska förstärka/försörja Gotland men resurserna saknas precis som du påvisar och då är ju planen inte särskilt mkt värd.
    Det som var svårt på invasionförsvarets tid har nu blivit omöjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen. Med påståendet kring "krigsplanläggning" menar jag natuligtvis den faktiska förmågan att föra krig. En förmåga som i huvudsak regleras genom möjligheterna till att upprätthålla en god logistik i en varierad stridsmiljö. I dag har vi inga drivmedelsdepåer och i stort sett är all ammunition och andra kritiska komponenter centralt lagrade.

      Att man sedan inriktningsbeslutet 2008 börjar fokusera för att operera på svensk mark, genom att leka med krigsspel som utspelar sig på svensk mark och kalla till KFÖ:er är inte riktigt samma sak. ÖB tydliggjorde alla brister med en mening den 31:a december 2012 i något hänseende.

      Radera
  3. Hmm Lite synpunkter på ovanstående. Amfibie har minst en tung KSP i tornkransen. Vet inte om de har kvar de dubbelmonterade 12.7:orna som riktas i sida med båten självt. Eventuellt kommer man få fjärrstyrda vapenstationer med bättre riktmedel osv. Fast att öppet ge sig över havet mot Gotland... Njae... Amf gör störst nytta i skärgårdar där man kan gömma sig naturligt. På öppet hav är du helt oskyddad. Att tro att man ska elda på med en 12.7 mot något till sjöss är nog mer romantik än verklighet.

    Striden till sjöss sker på ett annat sätt som innefattar teknisk signalspaning som avslöjar flyg osv.

    Sedan ska man vara fullkomligt klar på att om Fi har tillgång till ubåtar och man inte har tillgång till egna ubåtar, ubj-hkp och helst eget flyg för att att skydda eskorten så är ett konvojföretag en väldig risk.

    Däremot måste även motståndaren förrådskomplettera och tvingas han göra detta över havet kan våra ubåtar utföra area denial-operationer. Vidare kan vi via ubåt och ev med dykgruppbåtar landsätta rekstyrkor. Tveksamt om vi skulle kunna genomföra sabotageoperationer mot flygfält, drivmedelsdepåer, ammunitionsupplag.

    Genomförande av dold framskjuten minering i angöringsstråk och hamnar skulle kunna utföras. Även framskjuten minering vid fientlig kust skulle kunna genomföras. Nu ver jag inte om vi har kvar torpedminor. Mingördlar tror jag inte att vi har kvar till ubåtarna.

    Sedan ska vi ha klart för oss att Rb15 gott pch väl täcker vattnet mellan Öland och Gotland.

    Sådana här jämförelser blir ju lite lätt till teknokratporr, men bara för att spåna lite ovan...

    SvaraRadera