fredag 8 februari 2013

Stridens grundelement och den politiska parkeringen på Gotland del 1

"...Krig är blott fortsättningen av politiken med andra medel"
 Carl von Clausewitz, en känd militärteoretiker som dog år 1831, men verket "Om kriget" läses fortfarande.   

Detta är ett relativt långt blogginlägg, som syftar till att ge läsaren en grundläggande insikt i militär verksamhet genom att beskriva stridens absoluta grundelement. Dessa grundelement är den absoluta grunden för all planering av militära operationer, materielutveckling, hur förband och militära enheter är sammansatta. De ligger även till grund för det handlingsunderlag, doktriner, som skapas för militära styrkor skall kunna agera strukturerat dels i ett planeringsskede men även i ett utförandeskede av en militär operation.

Att ha förförståelse för stridens grundelement är ett absolut måste för att kunna förstå innebörden av den nutida försvarsdebatten, en debatt som ofta kretsar kring försvarsmaktens förmåga att agera gentemot olika hot i vårt närområde, men även under exempelvis internationella insatser.

Att på ett enkelt sätt beskriva stridens grundelement med dagens vapenteknik och militära tillvägagångssätt är invecklat, men jag skall göra ett tappert försök. Detta sker genom att elementen kopplas till det omdebatterade beslutet att placera stridsvagnar på Gotland, och genom ett antal antaganden påvisas brister och fördelar kring detta med hjälp av stridens tre grundelement. Detta beskrivs i andra delen av detta inlägg.

Under hela mänsklighetens historia har krig och konfliker existerat. Utvecklingen har varit minst sagt enorm, från de första konflikterna kring revir som utspelades tusentals år före kristus, med stenar och andra tillhyggen som vapen, till dagens konflikter som ofta är mycket komplexa ur politiska, militära och tekniska aspekter. Människorna som försvarade sina revir för tusentals år sedan skulle aldrig förstå dagens konflikter, men märkligt nog så så har stridens absoluta grundelement varit bestående från den tiden till de konflikter vi idag utkämpar.

Stridens yttersta grundelement, tillika krigsvetenskapens, är samma idag som för tusentals år sedan. Dessa tre grundelement måste ständigt vägas samman och balanseras utefter de rådande förutsättningarna som skapas av fienden samt genom de egna resurserna. Om svagheter finns i ett grundelement kan detta kompenseras genom att de egna resurserna är starkare än motståndaren i ett eller två av de övriga elementen. Nedan beskrivs grundelementen i huvudsak ur ett modernt perspektiv

Stridens tre grundelement är:
  • Eld
  • Rörelse
  • Skydd

Eld

Eld utgörs av direkt eld eller indirekt eld. Direkt eld innebär att enheten eller soldaten ser vad denne skjuter på. Indirekt eld kan exempelvis vara granatkastare, artilleri eller missiler, som avfyras från en plats där man inte kan se fienden. Indirekt eld förutsätter att enheten, eller soldaten som avger denna har information om vart elden skall riktas, indirekt eld förutsätter därmed någon sorts samarbete med andra enheter för att kunna orsaka fienden skada. Eld kan även utgöras av exempelvis minor som är nergrävda sprängladdningar. Detta tar sig uttryck i den aktuella konflikten i Afghanistan genom s.k. IED´s (engelska för improvised explosive device - en helt eller delvis hemmagjord sprängladdning).

Elden skapar möjlighet att:

- Tillfoga fienden stora förluster så ett avgörande i den avgränsade striden kan nås, men elden kan även ge ett avgörande ur ett större perspektiv.

- Elden skapar möjlighet till egen förflyttning, i syfte för att nå fördelar gentemot fienden, en "fördel" kan vara en förflyttning till ett område som är bättre för framtida aktioner gentemot fienden. Exempel på detta kan vara indirekt eld som avges från artilleri. Under tiden den egna indirekta elden pågår har fienden svårt att göra motstånd mot de egna förflyttningarna. Detta genom att fienden måste skydda sig mot den indirekta elden.

- Elden kan även tvinga fienden att förflytta sig, vilket kan ge framtida fördelar i striden för den egna sidan.

- Elden kan överraska fienden, och genom detta kan ett s.k. överraskningsmoment utnyttjas, något som innebär att exempelvis ett dödläge kan brytas. Exempel på ett dödläge kan vara när den egna sidan och fienden har jämförbara resurser att använda i striden. Då stannar striden ofta upp och ett ställningskrig uppstår. Första världskriget kan vara ett idealt exempel för detta. Resurser skall inte förväxlas med nummerärer i den moderna krigföringen, då exempelvis tekniska aspekter även spelar in.

- Elden kan även skapa försvårande omständigheter att agera för fienden, exempelvis genom att förändra sikt och terrängförhållanden. Detta kan ske genom att dimma och rök avfyras från den egna sidan, detta ger möjligheten till förflyttning eller försörjningsåtgärder till utsatta egna förband. En överlägsen eld från den egna sidan tvingar fienden att i huvudsak skydda manskap och materiel istället för att genomföra motåtgärder, som exempelvis att hindra en förflyttning.

Rörelse

Rörelse på slagfältet ger möjlighet till ett flexibelt och för fienden oberäkneligt uppträdande. Genom exempelvis användande av snabba transporter, exempelvis helikoptrar och transportplan kan enheter och förband helt eller delvis förflyttas snabbt för att utnyttja svagheter hos fienden. Historiskt sett kopplar snabb rörelse ofta till möjligheterna till överraskning. Ett tydligt exempel är Nazitysklands anfall mot Danmark och Norge 1940 när fallskärmsjägare användes för första gången i stor skala.

Men ett mer modernt exempel kan ses i den aktuella konflikten i Afghanistan när exempelvis amerikanska och polska förband genomför räder som genomförs nattetid i syfte för att gripa eller döda talibaner eller s.k. insurgenter (en försvenskning av det engelska ordet "insurgent" som betyder ungefär "bråkmakare" eller "rebell"). Räderna sker nattetid och specialistsoldaterna flygs in med helikopter, en snabb transportmetod och fienden blir därmed utsatta för ett överraskningsmoment.  Exemplet återkommer nedan under rubriken skydd.

Rörelse ger alltså:

- Möjlighet att avge eld i rätt tid och mot rätt mål. Detta förutsätter natuligtvis att riktig information finns kring var fienden kommer uppehålla sig vid den specifika tidpunkten

- Möjlighet att undgå fiendens motattacker - jämför med "hit and run teknik".

- Utnyttja förmågan förbandets eller enhetens förmåga till rörelse för att utnyttja fiendens svagheter, exempelvis kan detta vara att överta områden när fienden växlar frontansvar (Om striden pågår under en längre period, runt 2-3 dagar eller mer, försöker man byta ut enheter i frontlinjen för att bibehålla stridsvärdet ur ett helhetsperspektiv)

- En genomtänkt taktik, som utnyttjar fiendens svagheter i kombination med den egna kapaciteten till rörlighet kan ge möjlighet att utmanövrera fienden. Med utmanövrering menas exempelvis att en snabb förflyttning ger möjlighet att anfalla fienden från flera håll. Detta innebär natuligtvis att stora krav ställs på förmågan att samordna de egna enheterna och förband.

Skydd

Möjligheten att skydda manskap och materiel mot fiendens eld i största möjliga utsträckning, är vitalt för att kunna föra en lyckad strid mot fienden. Natuligtvis är den ständiga strävan att kontrollera striden till egen fördel, något som har visat sig vara svårt. Ett gott skydd medger ett bibehållet stridsvärde (med stridsvärde menas att manskapets psykiska och fysiska hälsa bibehålls, samtidigt som materiel av alla typer bibehålls funktionsdugliga. Sammantaget är stridsvärde ett mått huruvuda enheten eller förbandet är stridsdugligt).   

Åtgärder för att skapa ett gott skydd kan exempelvis vara:

- Utspridning av manskap och materiel, som i samband med effektiv kamoflage kan i stor utsträckning försvåra fiendens spaningsförsök som i huvudsak sker på marken, i luften samt i rymden (genom sateliter), som sker i syfte för att genomföra effektiva attacker, samt att föruse motattacker.

- Att placera ut skenmål, dvs "mockups" av  exempelvis stridsvagnar och annan typ av krigsmateriel som är gjorda av enkelt material exempelvis plywood. Tanken är att fienden skall skjuta på dessa istället för den riktiga materielen. Just denna lösning användes flitigt av Serbien under Kosovokriget 1999, under den NATO ledda flyginsatsen.

- Skenåtgärder, att icensätta ett agerande som egentligen är falskt. Detta kan även ses som en vilseledning.

- Skapa befästningar, dvs bunkrar som står emot fiendens beskjutningar.

- Använda bepansrade (splitterskyddade) fordon, och splitterskydd för manskapet. Detta kan vara en direkt bidragande orsak till ett bibehållet stridsvärde.

- En form av skydd kan vara att förbandet eller enheten har en hög rörelseförmåga, något som kan kompensera för mindre bepansrade fordon. Detta kan kopplas till en s.k. "hit and run" taktik. Förbandets eller enhetens skydd är då den ständiga rörelsen.

- Eldkraft är natuligtvis ett skydd, exempelvis är ett starkt luftvärn som effektivt kan slå ut fiendens flygplan en god skyddsfaktor.

Utöver detta bör även följande nämnas,
- Skydd kan även skapas genom att terrängen och bebyggelse används på ett lämpligt sätt, dels i maskeringsyfte men även för att skapa skydd för materiel och personal. Trenden som kan ses under 2000-talet är att en krigförande part som inte har omfattande tekniska eller materiella resurser fokuserar striderna till städer. Exempel på detta är Libanonkriget 2006 och den mycket omtalade striden kring och i staden Fallujah, Irak 2004.

- Väder och tid på dygnet kan också användas som fördel i skyddsyfte. Exempelvis har en enhet eller ett förband stora fördelar att agera nattetid mot en fiende som inte har den utrustning som krävs att föra krig efter mörkrets infall. Just förmåga till mörkerstrid blir en allt viktigare aspekt i den moderna krigföringen. Räderna som genomförs för att gripa eller döda fienden i den samtida konflikten i Afghanistan kan även exemplifiera hur mörkret används som skydd, specialissoldaterna är ofta ganska få och är relativt lätt beväpnade, men genom att alla soldaterna har mörkerhjälpmedel skapas ett övertag gentemot fienden. Det mest kända exemplet torde vara räden som dödade Osama bin Laden i maj 2011.



Sammanfattning

Inledningsvis vill jag försäkra alla er med förförståelse att jag ämnar att ta upp den fundamentala kopplingen mellan stridens grundelement och MEDEL-MOTMEDEL. Men då jag i huvudsak inriktar mig nu på att ge de som inte har samma insikt en ökad sådan så lämnar jag detta för stunden.

Stridens grundelement ELD-RÖRELSE-SKYDD förefaller vid första anblicken vara en enkel kombination av olika aspekter som är nödvänliga att ta hänsyn till vid en stridssituation. Men vid närmre eftertanke förefaller sambanden ytterst komplexa, speciellt när försök görs att applicera dessa på en riktig händelse. Uppenbart är att de olika aspekterna påverkar varandra samtidigt som en styrka i en aspekt kan kompensera brister i en annan. Exempelvis ger en stor eldkraft i kombination med en god rörelseförmåga ett minskat krav på skydd, eftersom rörelsen försvårar för fienden att skjuta tillbaka effektivt. Genom hög och samordnad eldkraft kan stora skador skapas hos fienden.

Omvänt ger en lägre rörlighet i kombination med stor eldkraft ett ökat krav på skydd för att nå samma effekt. Ett exempel på en lägre rörlighet kan ett stridsvagnsförband vara. Ett stridsvagnsförband behöver i en traditionell krigssituation,  när fiendens insats står i symmetri med den egna, en mängd stödenheter. Med symmetri menas att fienden förfogar över liknande typer av vapen, som exempelvis flygstridskrafter, infanteri samt artilleri.
Stödenheterna som ett stridsvagnsförband behöver för att de facto kunna genomföra strid under dessa förutsättningar är ett effektivt luftvärn, ett infanteri som skyddar stridsvagnarna och de underhållsenheter som följer dem. Exempel på underhållsenheter är exempelvis lastbilarna som transporterar bränsle till stridsvagnarna. Slutsatsen av detta är att ju mer skydd ett förband eller enhet behöver, ju mer resurser krävs för att enheten eller förbandet skall kunna bibehålla ett högt stridvärde.

Just detta skall jag återkomma till i del två, där skall jag försöka applicera stridens grundelement på den svenska regeringens beslut att parkera 15 stridsvagnar på Gotland innan 2014 är slut. Ett beslut som är tandlöst, och närmast kan kategoriseras att vara snarare en politisk parkering än ett militärt dito.

Mer läsning för den vetgirige:

Boken "Om stridens grunder" - Marco Smedberg

Kunskapsrepresentation av doktriner och taktiskt uppträdande - Robert Suzic FOI rapport 2003
http://www.nada.kth.se/~rsu/FOI-R-0865.pdf

Eld och rörelse: en studie över motståndarens taktik i urban miljö - Edentoft, Patrik
http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:278049/FULLTEXT01

/HW

17 kommentarer:

  1. Det du beskriver är endast en del av de sex militära förmågorna:
    Verkan (Eld)
    Skydd
    Rörlighet
    Ledning
    Underrättelser/Information
    Uthållighet

    Eld-Skydd-Rörelse kanske räcker för att förstå verksamheten i ett kompani men inte militär verksamhet i ett större sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar!

      Syftet med detta inlägg är att beskriva den absoluta grunden inom krigföring. De aspekter som du för fram är snarare stödaspekter till de tre fundamentala grunderna. Aspekterna är viktiga i ett större perspektiv, samtidigt är min tanke är att på sikt ge en mer komplett bild. Men för att en person utan förförståelse skall kunna hänga med måste en tydlig grund läggas.

      Jag har även tänkt att beröra exempelvis doktrinutveckling i framtiden, och då är det ytterst relevant med de mer preciserande aspekterna.

      Radera
  2. Rätt i sak, men tyvärr ganska trist framställning. Saknar något som sticker ut för att väcka intresse och debattlust. Mindre text och lite bilder gör bloggar snyggare. Välkommen till försvarsbloggarna, jag kommer att följa dina kommande inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Syftet med inlägget är inte att skapa någon debatt, syftet är att skapa förståelse för dem som inte har det. Det kommer innebära mycket fakta initialt. Förhoppningsvis kommer andra delen vara lite roligare då detta appliceras på en presumtiv situation.

      Men att skriva mer kärnfullt skall jag försöka med i framtiden.

      /HW

      Radera
  3. Tja... du "Miljöpartist i grönt" jag tror att även du såsom en numera uthängd
    och välhängd politikerkollega borde läsa på innan ni börjar orera inför ett
    kräset publikum.
    Börja med att läsa ingressen till bloggen och sedan läser du den en
    gång till – förhoppningsvis ”klickar det till”.
    För övrigt så saknar din förmågebeskrivning mångt och mycket.
    Men det saknar ju betydelse på denna blogg om jag tolkat bloggägarens
    intention rätt – här är det inte skruv och mutter som är tänkt att avhandlas.
    Sot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för kommentaren!

      Det är en helt riktig tolkning du gör. Syftet initialt är att ge människor med intresse för försvarsfrågor, en ökad förståelse för försvarsdebatten. Min förhoppning är att exempelvis en grundläggande beskriving kring stridens fundamentala grunder ger dessa personer nya "glasögon" att se debatten med.

      Min slutsats är att det finns en folklig förankring i dessa frågor, men det komplexa måste göras konkret och begripligt. Militära förmågor, säkerhetspolitiken samt krigsvetenskapen har utvecklats under en väldigt lång tid.

      Om man inte har grunderna helt klart för sig, är det svårt att förstå som sker inom dagens försvarsmakt, och dess verkliga förmåga påverkas.

      /HW

      Radera
    2. @ Sot
      Min avsikt var att uppmärksamma bloggskribenten, och läsare vars militära utbildning har några år på nacken, att den militära doktrinen sedan faktiskt ganska lång tid tillbaka utgår ifrån sex militära basförmågor. Det här har inte med skruvar och muttrar att göra utan rör förståelse av krigskonst på en mycket allmän nivå. Även i Hemvärnets KFS är allt vi ska kunna göra uppdelat på dessa förmågor. Googla, läs och lär :-)

      Om vi tar exemplet med stridsvagnskompaniet på Gotland så blir slutsatsen utifrån de tre tillkommande förmågorna (Ledning, Underrättelser/Information, Uthållighet) att stridsvagnarna inte kommer att kunna vara till någon större nytta om förbandet inte:
      - leds på ett fungerande sätt (från Insatsstaben/HKV?);
      - kan ta del av relevanta underrättelser i rätt tid;
      - har uthållighet i form av främst personal, drivmedel, ammunition och förplägnad.

      Radera
    3. Bäste ”Miljöpartist i grönt” med mer än fyrtio år i krigs-/försvarsmakten
      så tror jag inte att jag blir så mycket klokare av att ”googla” på verksamheten.
      Jag tror att du (trots min uppmaning) fuskat med att läsa ingressen till bloggen.
      Sot

      Radera
  4. Harry Winter har läst AR2 från 1982. I AR2 från 1995 ersattes "stridens grundelement" med stridens grunder: eld, rörelse, skydd, ledning, underrätterlser och stridsvärde.
    I Doktrin för Markoperationer (DMarkO) från 2005 ersattes i sin tur stridens grunder med "de grundläggande förmågorna" som Miljöpartist i grönt nämner ovan.
    Vad kan vi lära av detta? Jo att saker och ting förändras och framförallt så ändras svenska begrepp och att det inte alltid har med militärteori att göra. Internationellt lyfts ofta "feuer und bewegung" eller "fire and movement" fram men sällan skydd.
    Det kan vara riskabelt att bygga fortsatta inlägg på att försöka "fastställa" något som "stridens grundelement".
    Min uppfattning är att eld och rörelse är de grunder som striden bygger på, utan dem kan man inte nå ett avgörande. Skydd kan diskuteras om det är en förutsättning för eld och rörelse eller en del av stridens grunder. Att skydd hade en viktig roll i svenska armén tidigare berodde bl.a. på behovet av att skydda sig mot kärnvapen samt att vi hade många förband med begränsad rörlighet (t.ex. IB66) som var beroende av skydd för att kunna fortsätta verka.
    Jag skall inte kommentera det som anförs under resp. rubrik ovan men vissa påståenden är tveksamma och annat saknas. T.ex. så utgörs eld även av minor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Stefan E!

      Jag tar gärna del av dina reflektioner kring vilka påståenden som är tveksamma, och om något uppenbart saknas. Att missa att minor utgör eld var tyvärr en "tryckfelsnisse".

      Min strävan med inlägget är att förklara stridens grunder på ett så avskalat och enkelt sätt som det bara går. I kommande inlägg så kommer jag natuligtvis föra på flera aspekter i mina resonemang.

      Läs gärna mitt nya blogginlägg, där jag har gjort en replik på ditt och andra inlägg.

      Ha en trevlig kväll!

      /HW

      Radera
  5. På MHS, strax efter sekelskiftet lärdes Eld-rörelse-skydd som grundelement för all strid. AR2 gäller föga för uåtskrigföringen eller autonomt uppträdande med rote JA37 i spärrbana.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ J.K
      Jag skulle tro att effekten av ubåten i stor utsträckning var beroende av ledning från land så att den, med sin begränsade rörlighet, i god tid kunde ta del av underrättelser om fientliga ytföretag. Idag har ubåtar också stor betydelse som underrättelseplattform i sig. Uthålligheten i undervattensläge är något som också varit avgörande för ubåtsvapnets effekt. En ubåt som har kvalificerade torpeder, bra fart och manöverförmåga samt gott skydd i uläge är ändå hjälplös om den måste gå upp i ytläge.

      Autonomt uppträdande med rote JA 37 i spärrbana var väl vad man tar till när man saknar ledning och underrättelser (STRIL), och därmed inte något förstahandsval utan någon som medförde en begränsning i rotens förmåga? Uthålligheten, exempelvis i form av flygtid, för roten hade väl också avgörande betydelse för verkan i spärrbana?

      Radera
    2. Mijöpartist i Grönt, det du talar om är att öka effekten. De används som Force Multipliers, att man genom effektiv ledning kan uppnå kraftsamling. Marco Smedberg beskriver det som olika principer som är olika viktiga för olika arenor. Strid i luftarenan ställer högre krav på central ledning för att uppnå ekonomisk verkan jämfört med markarenan där central ledning kan verka begränsande. I vissa fall utesluts principer i en arena som beskrivs som avgörande för framgång på en annan arena.

      Ledning i sig är också ett vitt begrepp, är det så vitt att det blir meningslöst? När uppstår ledning som är mätbart i form av framgång och vilken funktion har det. Om vi tittar på fallet med en rote JA37 i spärrbana så ser vi att rotecehfen leder verksamheten genom tal eller jaktlänk. Räcker det att rotechefen med rösten leder på samma sätt som stridsparschefen på marken kan leda eldgivningen ifrån stridsparets eldställning? I så fall kan man säga att striden faller utan ledning, vilket gör att ledning blir en av stridens grundprinciper. Men som vi kan se i SoldF där sammanstöt behandlas faller allt utom just "Eld-Rörelse-Skydd", Besvara elden, förflyttning i sida för att sträva efter att uppnå skydd.

      Vi ser att vi kan strida utan att ledas men vi kan inte strida utan kunna avge eld. Något som man utvecklade till absurdum i form av RMA.t som ledde fram till vårt NBF, vi fokuserade stenhårt på ledningsprinciper, demon, prov och försök att vi hellre offrade verkansdelar för att bekosta detta i stället för att avvara överflödiga verkansdelar när vi uppnått överlägsen ledning. Kommer någon ihåg FMV.s broschyrer och reklamfilmer om hur man ifrån någon slags utvecklad LFC Typ 1 ledde insatser och uppnådde fullgod verkan med enstaka robot, men var är dessa robotar nu? Motsvarande såg vi hos den amerikanska marinkåren i Irak där man fokuserade på på ledning och manöver så att man tappade skydd och tyngre eld. I Kanada avsåg man att avveckla Stridsvagnar till förmån för lättare fordon som skulle ledas rätt.

      Vi kan på ett grundläggande sätt strida utan ledning, men om vi inte kan avge eld kan vi inte genomföra strid. Att vi sedan har så små resurser att vi inte heller kan genomföra strid utan ledning är inte föremålet för principdiskussionen.

      J.K Nilsson

      Radera
  6. Det finns många s.k. analysverktyg att nyttja när man vill studera och framförallt förklara krig och krigföring. Alla här ovan har i sak rätt, det är bara en fråga om hur man skär korven och vilken fördjupningsgrad man vill nå.
    Stridens grunder ÄR eld, rörelse och skydd, vilka man talar om på låg förbandsnivå och när man förklarar stridstekniken dessa förband nyttjar.
    Krigföringens grundprinciper (vilka kan vara allt från sex st till 17 beroende på vilken version av samt nivå på regl/doktrin man läser) är oftast det man under militär utbildning talar om. I dessa ingår det som tidigare klassades som "taktikens grunder" dvs kraftsamling, handlingsfrihet, överraskning och lokal överlägsenhet kombinerat med uppgiften och målsättningen.
    Efter manöverkrigföringens "intåg" i de svenska doktrinerna (tidigt 2000-tal) togs de grundläggande förmågorna fram för att tydliggöra vilka behov krigföringen har i olika skeden av striden. Dessa brukar åskådliggöras som "bubblor" vars sammanlagda area är konstant, men där olika förmågor växer och andra minskar i förhållande till varandra vid olika skeenden.

    Återigen, alla har rätt, det gäller bara att vara tydlig med vilken nivå av krigföringen man vill analysera/förklara. På grundläggande nivå och för en lekman är stridens grunder alldeles tillräckligt, den utrerade formen förklarar tillräckligt bra vadom det handlar.

    Fortsätt HW, och håll det på den nivå du slagit in dig på. Den behövs som motvikt till alla mer fördjupade bloggar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt förtydligande! Mitt syfte är att förklara stridens grunder på en mycket simpel nivå, så att alla kan förstå.

      Syftet är i kommande delar att presentera stridens absoluta grunder, ELD-RÖRELSE-SKYDD som ett analysverktyg för att "vanliga människor" kan förstå och kritiskt granska debatten om exempelvis hemvärnets uppgifter och dess faktiska förmåga att lösa dem samt exempelvis stridsvagnarna på Gotland. Men även vad för svårigheter den långt gångna "natofieringen" inom försvarsmakten medför till vår förmåga att föra krig.

      /HW

      Radera
  7. Som jag skrivit på Twitter är det mindre lämpligt att beskriva säkerhets- och militärstrategiska förhållanden med stridens grunder som grundelement.

    Eld-Rörelse-Skydd är bra grundbegrepp för att förstå strid men inte operationskonst och strategi. Då är det bättre att zooma ut och använda andra fundament för att beskriva det man vill, exempelvis ett politiskt ställningstagande att parkera stridsvagnar på Gotland.

    I det nämnda exemplet kan man först problematisera kring om beslutet var av för att stilla den svenska opinionen eller faktisk säkerhetspolitik.

    SvaraRadera
  8. Tack för svaret!

    Som jag har skrivit i dagens inlägg, så blir det väldigt komplext när man försöker göra det så enkelt som möjligt. Mycket måste skalas av med denna typ av avgränsning, det håller jag med om. Och det blir nog mer rörigt än begripligt. Speciellt när man försöker beskriva användandet av stridsvagnarna med hjälp av enbart eld-skydd-rörelse.

    Mina tankar i dagsläget blir nog snarare att visa på de logistiska problemen som uppstår om det hettar till på Gotland. Det enda som ska stå där är ju själva vagnarna. Och ett stridsvagnskompani behöver mycket stödfunktioner. Dessa måste transporteras till ön, och det tyngsta fordonet (bärgningsvagnen) väger drygt 60 ton. Vilket skapar ett beroende på en RoRo terminal. Och ett beroende att använda ett RORO fartyg. LOLO hamnar finns på Gotland men vad jag har lyckats få fram finns ingen kran lyfta 60 ton eller mer.

    En annan intressant aspekt jag funderar kring är just användandet av en stridsvagn rent symboliskt. Jämför med debatterna i samband med de danska Leoparderna i NORDBAT 2 i Bosnien 1993-95. Dock var det ett fredsbevarande uppdrag, men om en nation "X" genomför en "stabiliserande säkerhetsoperation" på östra Gotland, kan tankebanorna gå igen då kanske?
    Vad tror du om lite resonemang kring detta?

    SvaraRadera